elinkezo

farfar skulle få en minnesstund i ett magiskt höghus mitt i new york...

tionde våningen var det. klockan 9, den var det slut.

jag och mamma försökte ta oss dit, men vi kom till en massa våningar där man var tvungen att klättra upp för gräskullar och annat... och nivet i drömmar när man inte kan röra kroppen? så var det.

jag var så frustrerad och ledsen över att jag höll på att missa alltihop..

vi hittade helt enkelt inte till våning 10.

sen såg jag en brygga... en man kom ut på bryggan och hade farfar i famnen.

farfar hade vit jesusklänning och en mörkhårig peruk med hår ner till midjan.

farfar tjoade och skrattade högt medan mannen la honom i en vit optimistjolle utan mast.

jag hann skrika : "JAG ÄLSKAR DIG!!"

innan  han seglade bort bakom en udde.. själv.

jag grät och grät.

det där var min dröm i korta drag.

hemsk usch. ångest.

älskade älskade farfar.

du är så otroligt saknad.

ÅH

jag får en klump i halsen bara av att skriva det här.

många kanske tycker att det låter som en rolig dröm. men det var det inte.

jag har skuldkännslor.

jag känner hur mörkret sakta tar sig in i min hjärna.

snälla, skona mig just nu, kom igen senare. jag orkar inte med det nu.

jag får försöka mota bort mitt mörker. ibland lyckas jag. ibland inte.

jag vill lyckas.

puss